Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Räfst- och rättarresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Räfst- och rättarresan.
En karavell låg för halv vind in i Slätbaken;
det var ett stort fartyg, högt på vattnet, men såg illa
faret ut; borden voro visserligen nymålade, men
skavankerna lyste igenom; seglen hade lappar, masterna
lutade något, men märskorgarne voro dock förgyllda;
galjonen i rött och guld föreställde ett ondsint lejon,
och karavellen bar också namnet Böse Lejonet.
På skansen var en lysande samling att skåda,
riddare, klerker, skrivare, damer, alla strålande ut från
högste mannen på skutan, den nyvalde
midsommarskungen, med det vitgula håret och skägget, Gustav
Eriksson, numera den förste Vasa. Efter sitt intåg i
det förödda Stockholm, och trött på det karga
Upp-Sverige, ville han göra ett slags Eriksgata ner till
sina götar och särskilt beskåda det lummiga, feta
Östergötland, som låg i högsommarskrud, skonat av
befrielsekriget.
Kring den trettioåriga konungen syntes rikets
förnämsta herrar, men alla unga; ty den gamla
stammen var utrotad av Kristian Tyrannen; och nu hette
de främsta ätterna Leijonhufvud, Stenbock, Sparre,
Gyllenstierna, Tre Rosor; släkterna Bonde, Sture,
Oxenstjerna saknades. Men bland damerna märktes
konungens syster Margareta, änka efter Joakim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
