Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Räfst- och rättarresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 HÖVDINGAMINNEN
- Kungen är straxt här, och handsken har han
kastat över trätopparne ...
- Vi så?
- Det är över gränserna gånget! Han seglar ned
min jakt...
- Vad gör så det?
- Han stänger mitt tryckeri...
- Småsaker!
- Han lägger knektar i klostret.
- Det har väl hänt förr.
- Nu frågar jag: Vi så? Vi talar du så?
- Därför att hans dagar äro räknade. Fredrik i
Danmark gör anspråk på svenska kronan; kejsaren
och Lubeck håller med; Kristian den andres magar,
Pfalzgreven och Lothringarn, bistå ...
- Johannes! I min ungdom var jag unionsvän,
men danskvän var jag aldrig. Sverige är valrike, kan
därför icke ärvas, varken av svensk eller utländsk...
- Jag är varken det ena eller andra; jag är
romare, därför är mig likgiltigt vem som vallar
hjorden !
Nu avbröts samtalet av basuners och trummors
ljud.
- Där är kungen! Låtom oss gå, till mötes ej,
men emot honom.
- Icke går jag med honom!
De båda prelaterna gingo ut i trädgården och
kommo genom en lönngång upp på sträckmuren, där
de genom en lunett betraktade det skådespel som
ute på fältet uppfördes. Konungen ridande i spetsen
för hovmän och knektar hade bemärkt de biskopliga
truppernas rörelser, och antingen manövern
missförstods och togs som hot, eller konungen ville roa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
