Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Sorgespelet på Örbyhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sorgespelet på Örbyhus.
Kapellanen på Örbyhus slott, Urban Västgöte,
låg i sin ökstock och fiskade ål vid Vendelsjöns
strand. Det var en av dessa mörka, tysta sjöar i
norra Uppland, där allt är stillastående och tungt;
i stränderna lummiga alar, svarta kolvassar,
näckblad; gyttjebotten med iglar, ödlor, grodor och en
mängd dyfiskar. På en udde i sjön låg det hemska
Örbyhus slott med murar, runda torn, vallar och
bastioner, troligen ämnat till försvar mot dalkarlar
och hälsingar, då det bevakade södra stranden av
Dalälven.
Det var solig höstmorgon omkring
dagjäm-ningen, då prästen i ökan vittjade sina revar; han
plockade in många feta ålar i båtens håll och syntes
nöjd med sin fångst; torkade svetten ur pannan och
vilade på årorna.
Slottskapellanen bodde icke i slottet, utan i en
ryggåsstuga i stranden. Han var över sjuttio år,
liknade en torr munk och hade tillhört
Franciskaner-klostret i Stockholm, då detta öppnades av kung
Gustav, anno 1527; det var jämnt femtio år sen. Med
reformationens lösande av klosterlöften och
prästeder hade munkar och präster så grundligt njutit av
den vunna friheten, att ett allmänt förfall inträtt. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
