Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Sorgespelet på Örbyhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 HÖVDINGAMINNEN
- Nä, han får inte gå ute lös, för då hoppar
han i sjön.
- Jaså, jaså!
- Och så kan de ta opp honom i en båt.
Nu syntes borta på sjön en ekstock sakta flyta
fram, och i den satt en vit gestalt. Hövitsmannen
stack ut huvudet genom fönstret och lyssnade.
- Det är hon, sade han åt hustrun.
Då hördes oppifrån ett sakta spel på luta.
- Han spelar för henne, vad gör så det?
Men hastigt sköt en annan båt fram från
motsatta stranden, det blixtrade blått från stålhuvor och
bardisaner; ekan med den vita gestalten vände mot
stranden, och då höjdes rop: Wer da?,varpåsvarades
hälla från stränderna.
- Det är ingenting att göra åt! sade Erik
Andersson.
Nu inträdde mäster Urban med ett
fältskärsbestick; han såg ut som om han sovit ut ett rus.
- Vad står på? frågade han vresigt. Är det
sämre?
- Gå upp och tala vid honom, det brukar lugna
honom.
- Vad är det på sjön för buller? frågade Urban
med spetsade öron.
- Det är falskt alarm som vanligt.
- Så, så; låt mig låna lyktan nu, så går jag upp.
Det hade blivit alldeles tyst ute på vattnet, och
nu hördes uppifrån en svag röst som ville ropa högt,
men icke förmådde: - Karin!
Karin! upprepade rösten, men utan att få svar.
När mäster Urban kom in i konungens fängelse,
stod fången vid fönstret, men han vände sig genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
