Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Vasa-arvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vasa-arvet.
Återigen hade Sverige inträtt i en union, denna
gång med en stormakt, den kungliga republiken
Polen, vars tron innehades av Gustav Vasas sonson.
Enär Danmark hindrat Sveriges tillväxt åt söder, hade
landet sträckt ut sig åt norr först, kringgått Bottniska
viken, ringat in Finska viken, krupit ner till Weichsel,
fattat fot i östra Europa och pekade nu åt Donau.
Det var ett sammanhängande helt och gjorde sig
vackert på kartan.
Unionskonungen var gift med en österrikisk
prinsessa, av kejsarhuset Habsburg, vilket ansågs som
en stor ära; de båda ländernas mellanhavande
reglerades genom Kalmarestadga, som försäkrade
Sverige självständig styrelse. Allt var väl ordnat, som
det tycktes, och ändock stannade det i första början.
Hertig Karl, farbrodern, kunde icke se brorsonen i
en så upphöjd ställning utan att kränkas och känna
sig förbigången; härsklysten och född att styra, tog
han makten till sig, l ä t ständerna välja sig till
riksföreståndare, skrev in i ständerbesluten vad han
behagade, och fick därigenom sina våldshandlingar
lagstadda. Vid Uppsala möte erhöll han dock ett
bakslag, när han fullkomligt olagligt ville förbjuda
katolicismen; själv calvinist måste han underskriva den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
