Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Vasa-arvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VASA-ARVET 303
och självmördare, fastrarne visade sig moraliskt
svag-sinta; farfadrens storverk, rikets enhet, hotades med
undergång genom hertigarnes inbördes fejder och
trosstrider. Allt, som i föregående tid ansågs avgjort,
togs fram igen till diskussion; beslut revos upp,
själva arvföreningen sattes i fråga; på rikets
nybyggnad under Vasatiden syntes Folkungasagan gå igen;
Nyköpings gästabud dukades åter på Gripsholm och
Håtunalek lektes på Örbyhus.
I detta vacklandets och osäkerhetens tidevarv
uppväxte Sigismund, en vek, fin natur, som ryggade
för varje utbrott av råhet och hellre ville ont lida än
ont göra. Avsmaken för det förvildade fäderneslandet
efterträddes av en förkärlek för hans moders land; och
när han tvenne gånger besökt Sverige som konung
och funnit söndringen och oredan åtminstone lika stor
som hemma i Polen, beslöt han sig för det senare,
där han nu var rotfäst genom maka och barn. Den
sista resan, företagen 1598, med dess äventyr och
faror, visar i bjärta drag de båda kämparnes
karaktär och utgör för övrigt en vändpunkt i Sveriges
historia, vid vilken man dröjer med deltagande lika
mycket för den ena parten som för den andra.
Prinsessan Anna, Sigismunds syster, satt på
Stegeborg, som nu var blivet ett praktfullt slott,
tillbyggt av Gustav Vasa med sten från Söderköpings
kloster och förskönat av Johan III. Som gäster hos
henne bodde Johan Gyllenstjerna och Siri Brahe,
vilkas beryktade ondagsbröllop hon stiftat, och
därjämte hennes vän Gustav Brahe, med vilken hon
sades vara förlovad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
