Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Ölandskungen och den lilla drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 HÖVDINGAMINNEN
- Du kände innehållet?
- Ja och nej! Innehållet är ju ungefär våra
samtals!
- Ja! Men här står direkt uppmaning till mig,
att rädda fäderneslandet. Vern har skrivit detta?
- Messenius fadren! Det är hans sätt att tala
rent ut det alla mumla!
- Men om sonen är med, så är jag allaredan
dömd, då Arnold-är min protegé. Skall jag tvingas
ut på branten? Jag vill icke lida tvång; men vad
göra vi nu?
- Vi sova tills soln går upp i morgon dag; då
kommer råd!
- Tänk dig: Oxenstjerna, Gustav Horn, Magnus
De la Gardie äro skulden att jag, tronföljaren, icke
får deltaga i regeringen, utan skall gå här som en
bonde! Och så pekar han på Cromwell, uppmanande
mig att döda drottningen och rådsherrarne... Nej,
Paul, sova kan jag inte, men jag skall gå ut i sko*
garne, och jag skall söka mäster Jon; han vet mer
än han vill ut med... Alltså skiljas vi, och råkas
vid aftonbordet. Ingen häst! Jag går till fots! Du
får bränna breven, alla, utom det sista, man kan
icke veta! - Farväl så länge!
Vid aftonens inbrott gick överste Wurtz i väntan
på prinsens återkomst ut och in genom stora porten.
Borggården såg ut som ett varumagasin efter
matsalens röjning, då man burit ut all bråte. Halvklädda
rödskinn och svärtade pojkar buro på dekorationer
och transparanger, som vid dagsljus sågo eländiga ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
