Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Ölandskungen och den lilla drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 HÖVDINGAMINNEN
ande, jag också, ty han kämpade åtminstone på
toleransens sida.
Den lilla kvinnan i karldräkten syntes ännu
mindre än hon var, och det skrikande i denna
två-könsfigur verkade så avskyvärt, att Oxenstjerna icke
kunde stanna i rummet. Den råa manliga stämman,
det platta bröstet och de koketterande stora ögonen
bildade ett fasansfullt monster, som skrämde de sunda
männen på dörren.
- Då säga vi endast farväl! hälsade Oxenstjerna
och gick.
- Farväl! slungade Kristina efter denne man,
som hon alltid hotat, men stundom krupit för.
Konungen hade följt rikskansleren till dörren,
därifrån han ville göra sin sista reverens åt
barndomsvännen och lekkamraten, men hon hade redan vänt
ryggen och gått in i magasinen.
Karl Gustav och Oxenstjerna följdes åt upp i
våningen och betraktade förödelsen, De kommo in
i ett gemak, där själva ornamenten voro lösbrutna
och tapeterna nerskurna. I en vrå syntes ett väggfast
skåp av ebenholts och elfenben, och vilket man
förgäves sökt lösa från väggen. Skåpdörrarne voro
öppna och där lågo sönderrivna papper.
Karl Gustav tog på måfå några bitar och började
läsa, medan Oxenstjerna stod vid fönstret och
betraktade utsikten. Det var med Kristinas handstil
nedkastade lösa tankar, som konungen fick läsa,
synbarligen i kopia dock.
Och han läste:
»Varje kvinna, som vill roa sig, behöver eq man,
omöjligt är det vara utan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
