Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Elefantvalvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 HÖVDINGAMINNEN
tillskrev förgiftning. Hans ansikte var obehagligt;
svårmod och hårdhet; sömnaktighet och
misstänksamhet; något gement och nästan elakt; allt i en
blandning, som verkade frånstötande och
skrämmande.
Han stödde sig på en käpp, andades tungt och
syntes söka gräl, spejande kring rummet för att finna
på något att anmärka.
Slutligen såg han ett segelgarnssnöre på golvet,
tycktes erfäiia en riktig lättnad och fräste:
- Tag opp det där! Och låt sopa! Var dag!
Håkan tog upp snöret tigande.
- Ställ kistan på bordet! - Den har skickats
från ärkebiskopen. - Wallin ska öppna den. -
Troligen Salstasilvret. -. Qiv mig en stol!
Konungen satte sig, men ryggen kunde icke
rätas ut.
- Här äro nycklarne, Wallin. - Öppna kistan.
- Hjärne kan skriva upp!
Hovpredikanten öppnade kistan, men när
konungen icke räckte upp, blev han ond.
.- Ställ ner den på golvet.
Drabanterna flyttade ner kistan. Och nu syntes
en stor öppen skrivelse liggande på en duk av svart
sammet.
- Tag bort duken.
Duken togs bort, och kistan befanns innehålla
en samling stora gammaldags rostiga nycklar.
Nu blev konungen ond igen.
- Vad - är - detta? -Rostiga - järnnycklar!
- Läs skriften, Wallin, jag ser inte.
Wallin läste tyst, men modet svek honom, när
han skulle meddela innehållet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
