Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Skärselden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvarlämna någon misstanke om intrig från personers
sida, för vilka jag var fullständigt okänd.
En ung herre lägger en sou på mitt bord med en
åtbörd, som jag icke begrep. Som främling och ensam
i en människohop vågar jag ej bråka. Jag bara sitter
där förblindad av vrede och söker reda ut för mig vad
som tilldragit sig.
Han ger en sou åt mig som åt en tiggare!
Tiggare! Det var den dolk, som jag borrar in
i mitt bröst. Tiggare! ja, ty du förtjänar ingenting
och du...
Kyparen kommer och erbjuder mig en bekvämare
plats, och jag låter slanten ligga på bordet. Kyparen
bär den till mig, vilken skymf! och låter mig i hövliga
ordalag veta att den unge mannen hade hittat
penningen under mitt bord och trodde att den var
min.
Jag skämdes! och för att stilla min vrede beställer
jag en absint till.
Absinten är kommen, och jag har det bra, då en
otäck stank av svavelammonium kväver mig.
Vad det var? Någonting helt naturligt, intet
mirakel, icke ett spår av elakhet – – – bara en
kloaköppning vid kanten av trottoaren, där min stol
stod. Då först började jag fatta, att goda andar
åsyftade min frigörelse från en last som för till
dårhuset. Välsigna försynen som räddat dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
