Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Swedenborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IX.
Swedenborg.
Min svärmor och min tant, som äro tvillingsystrar
och fullkomligt likna varandra, med samma
karaktär, smak och antipatier, se i varandra sina
dubbelgångare. När jag talar till den ena i den
andras frånvaro, är den frånvarande genast inne i
vad jag sagt, så att jag kan fortsätta mina
förtroenden med vilkendera som helst utan omsvep.
Därför blandar jag ihop dem i denna berättelse, som
icke är någon roman med anspråk i avseende på
stil och litterär planläggning.
Den första aftonen biktar jag sålunda för dem
mina oförklarliga äventyr, mina tvivel och ångestkänslor.
Bägge två få en min av tillfredsställelse och
utropa med en mun:
- Tänk, du har ju haft samma väg att gå, som
vi ha genomvandrat!
Med utgångspunkt i samma likgiltighet för
religionen hade de studerat ockultismen. Därav hade
kommit sömnlösa nätter, mystiska händelser åtföljda
av dödlig ängslan, och till slut nattliga anfall, så att
de emellanåt fördes till gränsen av vansinne. De
osynliga furierna jaga dem oavlåtligt framför sig ända
till den räddande hamnen: religionen. Men innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
