Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Utdrag ur en fördömds dagbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är för handen och att ingenting kan förfära mig,
då samvetet är rent.
Hon säger god natt med ett småleende.
Jag ikläder mig stridsmanteln, mössan och
stövlarna, fast besluten att sova påklädd, redo att dö
som en tapper krigare, vilken ser döden djärvt i
ögonen sedan han trotsat livet. Mot elvatiden börjar
luften tjockna i rummet, och en dödlig ångest får
makt med mitt mod. Jag går och öppnar fönstren.
Ett luftdrag hotar att släcka lampan. Jag stänger!
Lampan börjar sjunga, kvida, gnälla. Sedan blir
det tyst.
Då höjer en hund i närheten veklagande tjut;
det betyder begravningssång, enligt folksägnen.
Jag ser ut igenom fönstret: Karlavagnen synes
i ensamt majestät. Där nere ligger fattighuset, ett
ljus är tänt och en gumma sitter böjd över sin
stickning, inväntande befrielsen, kanske fruktande för
sömnen och drömmarna.
Trött sträcker jag mig på sängen och försöker
sova. Genast förnyas den gamla leken. En elektrisk
ström söker mitt hjärta, lungorna upphöra att
funktionera, jag måste resa mig upp eller dö. Sittande
på en stol, alltför utmattad för att orka läsa, stannar
jag uppe, försänkt i slöhet, under en halvtimme.
Då beslutar jag mig för att gå ut och vandra
tills morgonen inbryter. Jag går ned. Natten är
mörk och byn sover, men hundarna sova icke, och på
den förstas appell omringar mig hela flocken med
vidöppna gap och lysande ögon samt tvinga mig taga
till reträtten,
När jag åter kommit in och öppnat dörren till
min kammare, kännes det som om rummet vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
