Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodet upp på mina kinder, ända ut i örsnibbarna.
Själviskheten, otacksamheten, grollet, avunden,
högmodet, alla dödssynderna utföra sin spökdans inför
mitt vaknade samvete.
Och medan mitt sinne marterar sig, försämras
mitt hälsotillstånd, krafterna nedsättas, och i och med
kroppens förtvinande börjar själen få förutkänning
av sin frigörelse ur smutsen.
Jag läser för närvarande Töpffers »Le Presbytère»
och Dickens’ julberättelser, och de skänka mig en
outsäglig inre ro och glädje. Jag återvänder till min
bästa ungdomstids idealer och tager ånyo i besittning
de kapitaler jag förlorat i livets spel. Tron kommer
tillbaka, tilliten till människornas naturliga godhet,
tron på oskulden, oegennyttan, dygden!
Dygden! det ordet har försvunnit ur de moderna
språken, har blivit utdömt såsom alltigenom
lögnaktigt.
(I detta ögonblick får jag av tidningarna se, att
mitt skådespel Herr Bengts hustru blivit uppfört i
Köpenhamn. I denna pjäs segra kärleken och dygden,
alldeles som i Gillets hemlighet. Skådespelet har icke
fallit i smaken, lika litet nu som vid första uppförandet
år 1882. Varför? Därför att man tycker det är
förlegat prat, den där historien med dygden!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
