Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oss syntes nu att alla betraktade oss; vi blevo
olustiga, beklämda och stego upp utan att dricka ur.
Detta var sista gången jag drack absint med
kamraten. Men jag gjorde ett senare försök ensam,
och jag förnyade det ej. Väntande sällskap till dinern
satte jag mig på trottoaren vid Boulevard
Saint-Germain mitt emot Cluny och beställde en absint.
Strax anlände tre figurer, jag vet ej varifrån, och
ställde sig framför mig. Två karlar med sönderrivna
kläder och översprutade med smuts som om de
upphissats ur kloakerna och bredvid dem en kvinna,
barhuvad med tovigt hår, spår av skönhet, rusig,
smutsig; och alla betrakta mig med hånande blickar,
fräcka, cyniska som om de kände mig och väntade
att bli inbjudna till mitt bord. Jag har aldrig sett
sådana typer i Paris eller Berlin, kanske endast vid
mynningen av London Bridge, där publiken verkligen
har ett ockult utseende. Jag tänker trötta ut mina
åskådare och tänder cigarretter, men det lyckas icke.
Då slår den tanken mig: det är ej »riktiga» människor,
det är halvvisioner, och erinrande mina forna äventyr
från Brasserie des Lilas, stiger jag upp - och har
sedan dess icke vågat röra absint.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
