Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 1. Oväder - 1:o: Husets fasad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BRODERN.
Ja, ålderdomen! Jag tycker det är skönt att bli
gammal, för då har man inte så långt kvar på
rekordet.
HERRN.
Ja, visst är det skönt; jag gör opp mitt bokslut
med liv och människor, och har redan börjat packa
in till resan; ensamheten är ju si och så, men när
ingen har anspråk på ens person, så är friheten
vunnen. Friheten att få gå och komma, att tänka och
handla, äta och sova efter eget val.
Nu dras en rullgardin upp i övre våningen, men endast
ett stycke, så att man ser ett fruntimmers klädning, därpå
fälles gardinen hastigt igen.
BRODERN.
De röra på sig däroppe! Ser du?
HERRN.
Ja, det är så hemlighetsfullt, men värst är det
om nätterna; ibland är det musik, men dålig sådan;
ibland tror jag de spelar kort, och sent efter midnatt
kommer det vagnar och hämtar... Jag klagar aldrig
på hyresgäster, för då hämnas de, och ingen rättar
sig... Det är bäst att inte veta något!
En herre, barhuvad, i smoking kommer ut från squaren
och lägger en stor mängd brev i lådan; därpå försvinner han.
BRODERN.
Det var en väldig post den där hade!
HERRN.
Det tycktes vara cirkulär!
BRODERN.
Men vem var han själv då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
