Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 1. Oväder - 2:o: Interiören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HERRN.
Och blir, tills ni kommer med begravningstårtan.
Efter en viss ålder ändras ingenting, allting stannar,
men rör sig framåt bara som en kälke på
sluttningen...
KONDITORN.
Ja, så är det!
HERRN.
Och på det här sättet är det lugnt... Ingen
kärlek, inga vänner, bara lite sällskap i ensamheten; och
då blir människor människor, utan äganderätt till
ens känslor och sympatier; så lossnar man ut som
en gammal tand, och faller utan smärta och
saknad. Louise till exempel, en ung vacker flicka, av
vars åsyn jag erfar ett välbehag, som av ett
konstverk det man icke begär att få äga; ingenting stör
vårt förhållande! Min bror och jag umgås som två
gamla gentlemän, vilka aldrig komma varann för
nära eller intränga i förtroenden. Genom att hålla
det neutralt med mänskorna, får man ett visst
avstånd, och på avstånd ta vi oss bättre ut. Med ett
ord, jag är nöjd med ålderdomen och dess stilla ro –
Utåt. Louise!
LOUISE
i vänstra dörrn, vänligt som hela tiden.
Jag har fått hem tvätten, och jag måste räkna in
den...
HERRN.
Nå, herr Starck, vill ni inte sitta ner och språka,
kanske ni spelar schack?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
