Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 1. Oväder - 2:o: Interiören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BRODERN.
Men var det rätt handlat? Tänkte du icke på
möjligheten av en styvfar?
HERRN.
Jag tänkte inte så långt då, men senare har jag
nog – reflekterat – över – den saken.
BRODERN.
En styvfar, som misshandlade, kanske förnedrade
din dotter!
HERRN.
Tyst!
BRODERN.
Vad hör du?
HERRN.
Jag tyckte mig höra »de små stegen», de små
trippande stegen i korridorn, när hon kom att söka
upp mig. – Det var nog barnet som var det bästa.
Att se denna oförskräckta lilla varelse, som ingenting
fruktade, ingenting anade av livets svek, inga
hemligheter hade. Jag minns hennes första erfarenhet
av mänskors ondska. Hon fick se ett vackert barn
nere i parken, och hon gick med öppna armar emot
den okända för att kyssa henne; det vackra barnet
besvarade vänligheten med att bita henne i kinden
och sedan räcka ut tungan. Du skulle ha sett min
lilla Anne-Charlotte då: hon stod förstenad, icke av
smärtan, men av fasan att se hela denna avgrund
öppna sig som kallas människohjärtat. Jag har sett
det en gång, då bakom de vackraste ögon plötsligen
två främmande blickar som av ett elakt djur visade
sig; jag blev bokstavligen så rädd, att jag såg efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
