Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 2. Brända tomten - 1:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har kurage, han! Det var åt mig det; åt mig, som
ni berövat mod och självkänsla. Men så kom det en
dag, då du stulit äpplen, och var nog feg att icke
stå för det, utan skyllde på mig.
FÄRGARN.
Har du inte glömt det?
FRÄMLINGEN.
Jag har icke glömt det, men jag har förlåtit. –
Jag sitter och ser härifrån, just det äppelträdet, därför
minns jag det så väl. Det står där borta, och är en
vit gyllen. – Och om du ser efter, skall du finna
märket efter en stor avsågad gren. – Det hände
nämligen så, att jag icke blev ond på dig för det
orättvisa straffet, utan jag blev ond på trädet och
förbannade det. – Två år senare var just den stora
grenen torr, och blev bortsågad. Jag kom då att tänka
på fikonträdet, som Frälsarn förbannade en gång, men
jag drog inga förmätna slutsatser. – Emellertid kan
jag än i dag alla fruktträden utantill; och när jag
låg i gula febern en gång på Jamaica, så räknade jag
upp allihop! De flesta äro kvar, ser jag! Där står
rosenhägern med sina rödstrimmiga frukter; och i
den byggde en bofink; där ser jag melonäpplena
utanför vårt vindsfönster, där jag tog examen som
tekniker; där är hampus, där är höstastrakanen;
kanelpäronets träd som liknade en liten
pyramidpoppel; och där var syltpäron, som aldrig blev mogna,
och vilka vi föraktade, men som mor värderade mest;
det bodde en göktyta i det gamla trädet, hon vred på
halsen och skrek så illa... Det är femti år sen!
FÄRGARN ond.
Vart vill du komma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
