Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 3. Spök-sonaten - 1:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GUBBEN.
Nu stänger min fästmö fönstret... sjuttinio år...
reflexionsspegeln är den enda spegel hon begagnar,
för i den ser hon sig icke själv, bara yttervärlden
och från två håll, men världen kan se henne, det
har hon inte tänkt på... En vacker gumma för
resten...
Nu synes DEN DÖDE i svepning komma ut ur porten.
STUDENTEN.
Herre Gud, vad ser jag?
GUBBEN.
Vad ser ni?
STUDENTEN.
Ser ni icke, i porten, den döde?
GUBBEN.
Jag ser ingenting, men jag väntade mig just!
Berätta...
STUDENTEN.
Han går ut på gatan... Paus. Nu vänder han
på huvet och betraktar flaggen.
GUBBEN.
Va sa jag? Han kommer nog att räkna
kransarne med, och läsa på visitkorten... Ve den som
saknas!
STUDENTEN.
Nu vänder han om hörnet...
GUBBEN.
Han ska räkna de fattiga vid servistrappan...
de fattiga dekorera så bra: »åtföljd av välsignelser
från de många», ja, men min välsignelse får han inte!
– Det var en stor rackare, oss emellan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
