Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 3. Spök-sonaten - 3:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett rum i någon bisarr stil, orientaliska motiv.
Hyacinter i alla färger överallt. På kakelugnen sitter en stor
Buddhabild med en rotskiva, i knä, och ur den har stängeln
av en Askalonlök skjutit upp, bärande den klotformiga
blomställningen med vita stjärnblommor!
I fonden höger, dörr ut till Runda salongen: där man
ser ÖVERSTEN och MUMIEN sitta sysslolösa och tysta;
även ett stycke av dödsskärmen är synligt; vänster: dörr till
servering och kök.
STUDENTEN och FRÖKEN (Adèle) vid bordet; hon
vid harpan; han stående.
FRÖKEN.
Sjung nu för mina blommor!
STUDENTEN.
Är detta er själs blomma?
FRÖKEN.
Det är min enda! Älskar ni hyacinten?
STUDENTEN.
Jag älskar den över alla andra, dess jungfruliga
gestalt som smärt och rak reser sig från rotskivan,
vilar på vattnet och sänker sina vita rena rötter
i det färglösa flytande; jag älskar dess färger; den
snövita oskyldiga rena, den honinggula ljuva, den
skära unga, den röda mogna, men över alla den blå,
daggblå, den djupögda, den trofasta... jag älskar
dem alla, mer än guld och pärlor, har älskat dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
