Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 3. Spök-sonaten - 3:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rotskivan jorden, ruvande med sina blickar för att
se den växa ut och uppåt ombildande sig till en
himmel. – Den stackars jorden skall bli himmel!
Det väntar Buddha på!
FRÖKEN.
Nu såg jag – är icke snöblomman också
sexstrålig som liljan-hyacinten?
STUDENTEN.
Ni sade’t! – Då äro snöblommorna fallande
stjärnor...
FRÖKEN.
Och snödroppen är en snöstjärna... vuxen ur
snön.
STUDENTEN.
Men Sirius, den största och vackraste av
firmamentets stjärnor i gult och rött, det är narcissen med
dess gula och röda kalk och sex vita strålar...
FRÖKEN.
Har ni sett askalonlöken blomma?
STUDENTEN.
Ja, visst har jag! – Den bär sina blommor i en
boll, ett klot som liknar himmelsgloben beströdd med
vita stjärnor.
FRÖKEN.
Ja, Gud, så stort! Vilkens tanke var det?
STUDENTEN.
Din!
FRÖKEN.
Din!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
