Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 4. Pelikanen - 2:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GERDA.
Fredrik!
SONEN.
Jag kan inte hjälpa’t, men du vet ju hur de
levde... minns du inte när mamma ville gå ut genom
fönstret, och vi fick hålla i henne?
GERDA.
Tyst!
SONEN.
Där fanns orsaker, som vi inte känna... och
under skilsmässan, då jag vallade gubben, tycktes
han vilja tala, flera gånger, men orden kom aldrig
över hans läppar... Jag drömmer om honom
ibland...
GERDA.
Det gör jag också! — Då, när jag ser honom,
är han tretti år... han ser vänligt på mig, menande,
men jag förstår inte vad han vill... ibland är mamma
med; han är inte ond på henne, ty han höll henne
kär, trots allt ända in i det sista, du minns hur
vackert han talade för henne på silverbröllopet,
tackande henne, trots allt...
SONEN.
Trots allt! Det var mycket sagt, och ändå för
litet.
GERDA.
Men det var vackert! Hon hade dock en stor
förtjänst... hon skötte sitt hus!
SONEN.
Ja, det är den stora frågan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
