Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 5. Svarta handsken Lyrisk fantasi (för scenen) i fem akter - Tredje akten. Hos portvakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA HANDSKEN ’i()l
GAMLE.
Å nej, ty ni är mycket annat också -
jag ser ni äger nycklarne till alla husets dörrar,
och alla äga nyckeln till ert sinne;
ni känner alla öden som här vävas,
ni hör, ni ser igenom väggar, bottnar,
och hit man bär förtroenden, bekymmer, sorger...
PORTVAKTEN.
Ni gör mig äran alltför stor herr doktor,
jag tål nog vid det, blir ej bortskämd, icke skrämd;
men ni har gjort mig mera nöjd med denna ringa
plats;
ni har lyst opp mig när jag var beklämd,
förvandlat trånga kojan till palats.
GAMLE.
Det talas uf i farstun, röster höjas...
man skriker, gråter, då är snart man här;
och ni får sitta som vår domare,
och reda, råda, tysta ner, när som det görs
spektakel!
PORTVAKTEN lyss.
Jag tror jag vet, det är den vackra Ellen -
I tredje våningen - hos lilla frun...
GAMLE.
Jag tar min kärve och går upp till fåglarne
som sjunga kapp med flöjlarne
och så: god jul igen!
PORTVAKTEN.
Detsamma, doktor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
