Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 5. Svarta handsken Lyrisk fantasi (för scenen) i fem akter - Fjärde akten. Vindskammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA HANDSKEN 319
du finner tvåhet, ty allena
var icke gott för mänskan vara;
och så blev man och kvinna till:
Naturens tvåfald alltså konstaterad!
GAMLE.
Du lilla djävul! Du har plockat sönder -
TOMTEN.
Din leksak, stora tok; din kedja brast
och ligger som en skräphög utav länkar,
din kabel som du snott, den reddes opp
och blev till drev, som går till lumpbon.
GAMLE.
Hä! Sextio år för att en bubbla blåsa!
Som vid ett luftdrag sprack!
Nu vill jag icke leva längre!
TOMTEN.
Om bubblan sprack, så kan du blåsa nya,
de görs av vatten och av tvålens skum,
som vispas opp att det ser mycket ut,
men är så litet, nästan intet -
GAMLE.
Och sexti år -
Vild, reser sig och kastar ut papperen i vänster kuliss.
Härut! Du satans bländverk!
En rutten frukt av tjugo tusen dagsverk!
Ut! Ut! I torra löv som tärt mitt träd.
Lyktgubbar, irrbloss, som mig ledde vilse,
mig narrade i träsk, där jag till halsen
i gyttjan sjönk, mig lockade i öknar,
där vassa buskar revo mina händer -
Tömmer skåpet på papper, men lämnar ett skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
