Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 5. Svarta handsken Lyrisk fantasi (för scenen) i fem akter - Fjärde akten. Vindskammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA HANDSKEN 323
Nu ser jag icke mer, mitt öga slöjas -
0 Herre Gud, allt detta en gång varit,
men är ej mer, det kommer aldrig åter!
Gråter och faller ihop.
TOMTEN.
Allt detta har du ägt och kastat bort det,
de friska blommor för det torra löv,
det varma livet för den kalla tanken,
du stackars man - vad har jag här?
Visar en svart damhandske.
GAMLE.
En liten handske! Må jag se! Jag minns ej -
Hur den kom hit! - Jo vänta nu jag har det -
1 gårdagsmorgse jag den fann i trappan -
TOMTEN.
Nu får du den som julklapp ifrån mig -
Den håller hemligheter, och de späda finger
hä gripit in i öden, stiftat ont,
men lilla handen räckes dig till godo.
Om du den ger åt henne som jag väntar,
då har du lycka spritt, en gåta löst
som mera värde har än sfinxens som dig klöst -
Låser in skrinet i skåpet.
GAMLE.
Kan jag ännu en dödlig lycklig göra,
kan jag en tacksam blick få taga mot,
kan tröst jag skänka, hjärtan röra,
då givs ännu emot förtvivlan bot!
TOMTEN.
Din gamla murkna skog du brände,
det var det modigaste, klokaste du gjort;
så ut på svedjan nu, det växer bra i aska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
