Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 5. Svarta handsken Lyrisk fantasi (för scenen) i fem akter - Femte akten. Barnkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA HANDSKEN 331
FRUN reser sig.
Är det om ...?
ELLEN.
Nej, det är det inte! Men det är om en annan!
Den gamle oppe i vinden - har gått hädan - nöjd
och så försonad med detta som han önskade. - Men
när vi sökte i hans papper - så fann vi hans rätta
namn - Och ...
FRUN.
Då vet jag! - Det var min förlorade far!
ELLEN.
Ja!
FRUN.
Och han dog utan att hä fått se sitt barn igen! -
Så vill jag återse honom! - Detta underliga hus,
där mänskoöden travas på trossbottnarna, det ena
ovanpå det andra, bredvid varandra. - Var är min
man? Har han låtit er höra av sig?
, ELLEN.
Han kommer hem till kvällsbordet - men icke
förr!
FRUN.
Till julbordet? I mörker, köld och torka; i
sorgehus och likrum - stackars min man! Nu går jag
till min far! - Hur dog han, Ellen?
ELLEN.
Han brände sina papper och sa, att det var skräp
alltihop - och det var han som hittat ringen. -
När han då gjort mig lycklig, så sade han: Nu dör
jag nöjd, då jag fått den nåden att göra en
människa glad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
