Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mannen är vaktmästare i Riksbanken, fast hon inte
äger lintyget på kroppen men ska ha bänknyckel
ändå i Maria och fara på lustresa till Gripsholm, i
hatt förstås – ja, och då talte hon om – ja, madam
Flod – då svor jag en ed så dyr att de skulle få hugga
nacken av mig, om jag mer skulle handla så mycket
som en abborpinne av Hemsöarna – fy vale! Men
si jag År en människa jag, och jag är varken småaktig
eller långsint, och vi kan vara lika goda vänner för
det, fast jag tycker att det blivit andra ordningar på
gården sedan Floden dog och den här friskalaren kom
till byn – ja tro mina ord, så sant jag sitter här, att
den karlen inte har rent prestbetyg – jag säger inte
det därför att han satt opp fisken och väger med
tummen – men jag vet vad jag vet och skälm är den
som säger mer!
UPPSYNINGSMAN.
Bra talat, madam Styv! Mycket bra!
MADAM STYV.
Om jag talar bra eller illa kommer inte honom
vid för det begriper inte han mer än suggan på
väderkvarn.
UPPSYNINGSMAN luktar på rommen.
Kallar hon mig för sugga, det kan hon vara
själv för två personer! Men var har hon fått den här
rommen ifrån?
MADAM STYV.
Duger den inte, kanske? Är den inte fin nog
åt en tullvakt...
UPPSYNINGSMAN.
Uppsyningsman, om jag får be! Jo, jag tycker
den är alldeles för fin för en madam Styv!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
