Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen VI. - Scen VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avgiften erlagd vid ingången. Hamlet, som artist,
saknar naturligtvis kontanta medel, men han är liten
i maten, och Romeo lägger ut för honom. – Gå in nu!
Men betala bara! Betala!
MONTECCHI till Capulet.
Nu tror jag, bror, att han är riktigt galen.
DON QUIXOTE.
Ja, säg det! När han trodde på väderkvarnar,
lagårspigor, stickbäcken, obetalta räkningar och
skinkmärrar, då var han galen! Och när han inte
trodde på lagårspigor, obetalta räkningar,
stickbäcken och väderkvarnar, så var han också galen!
Gå, byke! Sätt i er mat och dryck, tala om kärlek
men kalla det inte brunst; sjung om Dulcinea, men säg
inte att hon var värdshuspiga, fira riddar Blåskägg,
men nämn inte ett ord om hans polygamiska
instinkter; beröm Romeo, men låtsa inte om att han var
förlovad en gång förut; hissa upp Desdemona, utan
att ett ögonblick antyda att hon var en kokett slinka!
Gå, byke! Och ljug varann fulla, så fulla att ni få
gå ut bakom knuten och se hur ni se ut inuti!
Följet går in i värdshuset.
Scen VII.
S:T PER. DON QUIXOTE. SMEDEN. ÄLSKARINNAN.
S:T PER.
Förlåt, riddare, men ni synes mig vara en man
som förlorat det bästa!
DON QUIXOTE.
Hur så? Vad har jag då förlorat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
