Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HIMMELRIKETS NYCKLAR 169
HOBERGSGUBBEN.
Det har jag gjort!
S:T PER.
Ska du slå de små, din stora otäcking!
HOBERGSGUBBEN.
Ja, när de ville undergräva min ställning såsom
jätte!
S:T PER.
Vilken som förargar en av dessa små...
HOBERGSGUBBEN.
Ja, det var de som förargade mig! Men du har
alltid varit de smås vän!
S:T PER.
Och här är lilla Askungen!
HOBERGSGUBBEN.
Vars förnämsta merit var att ha små fötter.
S:T PER.
Och dem hade du hjärta att döda? Å!
HOBERGSGUBBEN.
Annars hade de dödat mig, och nödvärn är tillåtet.
För övrigt skulle du ha sett dem kivas och slåss,
lura varandra och rivas alldeles som de stora
människorna. Tror du att de hade så mycket barmhärtighet
att de beklagade sorgen, när dvärgakungen slogs
ihjäl! Nej bevars! De råkade genast i luven på varann
om kronan och läto liken ligga. Akta dig du för
dvärgarne, som behärska världen. Där inne i berget
tillbringa de sin tid med att leta fram guldet, för
vilket mänskobarnen sälja heder och tro, och så smida
de svärden, varmed mänskobarnen förgöra varandra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
