Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MODERSKÄRLEK 279
ske! Vad skall mamma säga, och hur skall det bli
när vi möter pappa?
LISEN.
Låt mig sköta din mamma, hon kan inte vara så
långt borta, och håll dig bara^i bakgrunden tills du
behövs! Så, kom och ge mig en kyss först, liten.
De kyssas.
DOTTREN.
Min syster! Så underligt det ordet låter, liksom
ordet far, när man icke uttalat det...
LISEN.
Låt oss icke nrata i vädret no, utan hålla oss till
saken... Tror du att din mor säger nej nu också, om
du blir bjuden till oss? Till din syster och din far?
DOTTREN.
Utan mor? - Å, hon hatar din - min far så
förfärligt.
LISEN.
Men om hon icke hade anledning till det? - Om
du visste hur full världen är av lögner och inbillningar!
Och misstag, och missförstånd! Min far berättade
om en kamrat han hade, då han först gick till sjös som
kadett. Det blev ett guldur stulet ur en officershytt,
och kadetten blev misstänkt, gud vet varför.
Kamraterna drogo sig för honom, och det förbittrade hans
lynne, så att han blev odräglig att umgås med, kom i
slagsmål och måste ta avsked. Två år efter upptäcktes
tjuven, som var en båtsman, men inte kunde man ge
den oskyldige upprättelse, då han aldrig varit annat än
misstänkt. Misstanken satt i för hela livet, fastän
den var vederlagd; och ett öknamn som den oskyldige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
