Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
204 KOMEDIER OCH ENAKTARE
FJÄRDINGSMAN.
Ja, hur är det med denna sak? Somliga säger
si, och andra säger så, men någon skall väl ha
skulden?
LÄNSMAN.
Det är inte så sagt: ibland är ingens fel att två
gräla, och understundom är det den enas skuld
ensam att två gräla. Mitt rivjärn där hemma till
exempel, hon går och stormgrälar för sig själv, berättas
det, när jag är borta. För övrigt är det här inte
något gräl, utan fullständigt brottmål, och i de flesta
sådana är den ena parten kärande, det vill säga den
förfördelade, och den andra parten svarande, eller
den brottslige. Vem som är skyldig i detta mål det
är icke lätt att säga, för båda parterna äro kärande
och båda svarande!
FJÄRDINGSMAN.
Ja, ja! Men underligt är det i dessa tider; det
är som kvinnorna blivit galna. Min gamla har ryck,
då hon talar om att jag skulle föda barn, om det
vore rättvist, liksom inte vår Herre skulle veta hur
han skapat sina människor. Och så får jag långa
historier om att hon också är en människa, liksom
jag inte visste det förut eller påstått något annat; att
hon inte har lust att vara min piga, fastän jag
egentligen är hennes dräng.
LÄNSMAN.
Ja så. Du har också fått den där åkomman i
huset! Min brukar läsa ett blad som hon får på
herrgårn, och så berättar hon ena dagen som något
ytterst märkvärdigt att en dalkulla har börjat på att
mura, en annan gång att en käring överfallit och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
