Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA VARNINGEN 377
aktar alla män, så snart de - vad kallas det nu?
- älska mig. Så är det, men varför, det vet jag inte.
HERRN.
Jag har märkt att så är, och därför har min
livligaste önskan varit, att jag skulle kunna hata dig,
på det att du måtte älska mig. - Ve den man, som
är kär i sin hustru!
FRUN.
Stackare du, och stackare jag! Vad kunna vi
göra åt detta?
HERRN.
Ingenting! Vi ha rest och flackat i sju år, jag
i hopp att omständigheterna, slumpen skulle föra
något i vår väg, som ändrade detta. Jag har bjudit
till att bli förälskad i någon annan, men har icke
lyckats. Under tiden har ditt ständiga förakt och
min eviga löjlighet berövat mig modet, tron på mig
själv och min handlingskraft; jag har rymt ifrån dig
sex gånger - och nu skall jag försöka den sjunde!
Reser sig och tar fram kappsäcken.
FRUN.
Det var rymningsförsök, dina små resor på egen
hand?
HERRN.
Misslyckade rymningsförsök! Sista gången kom
jag till Genua. Jag gick på museerna men såg inga
tavlor, endast dig; besökte operan, hörde inga
sångerskor, endast din röst i alla nyanser; råkade
in på ett Pompejanskt kafé; och den enda kvinna,
som behagade mig, var lik dig, eller blev lik dig!
FRUN upprörd.
Har du besökt sådana ställen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
