Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LEKA MED ELDEN 447
SONHUSTRUN.
Vad skulle jag svara på det?
VÄNNEN.
Och det frågar ni mig?
SONHUSTRUN hysteriskt.
Ni leker som katten med ert rov! Ni ser hur
jag är fångad i edra garn, hur jag lider och kämpar
för att komma lös, men jag kan inte! Hav
förbarmande med mig, giv mig en enda vänlig blick och sitt
icke som en känslolös bild, vilken väntar på tillbedjan
och offer. Hon faller på knä. Ni är så stark, ni, och
kan behärska edra lidelser, så stolt, så hederlig, men
det är därför att ni aldrig älskat, aldrig älskat så som
jag älskat er!
VÄNNEN.
Har inte jag? Stig upp, fru Kerstin! Och gå
och sätt er där längst borta i fåtöljen! Så där! Nu
skall jag tala!
Han blir sittande med cigarretten i handen.
Jag iiar älskat er, som det kallas, från första
stunden jag såg er. Minns ni den solnedgången dä vi
blevo bekanta i fjol. Er man stod nere i dalen och
målade, då jag gick förbi. Jag blef föreställd för er,
och vi blevo stående i samspråk tills vi tröttnade och
ni satte er i gräset, inbjudande mig att taga plats vid
er sida. Men daggen hade fallit, och jag drog mig
för att bli våt. Då knäppte ni upp er kappa och erbjöd
mig att sitta ned på ena skörtet. Det var för mig som
om ni öppnat er famn och bett mig vila i ert sköte.
Jag var mycket olycklig, mycket trött och övergiven,
och det såg så varmt och mjukt ut, innanför er kappa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
