Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LEKA MED ELDEN 457
VÄNNEN.
Inte alltid, men i detta fall synes mig mannen
vara den minst löjliga! Och ni skall förakta mig
en dag!
SONHUSTRUN.
Är det allt du har att säga mig i ett ögonblick
som detta! Nu då ingenting står emellan oss, och
du skulle kunna öppna mig din famn med rent sam-
vete... Nu tvekar du!
VÄNNEN.
Ja, jag tvekar, ty denna öppenhet börjar få ut-
seende av fräckhet, denna hederlighet smakar hjärt-
löshet. ..
SONHUSTRUN.
Så! Så!
VÄNNEN.
Och jag tycker mig finna att all denna lukt av
ruttet, som jag märkte här i huset, kommer från er!
SONHUSTRUN.
Eller från er! Det var ni som förförde mig med
edra blygsamma blickar, med er spelade köld, med
edra brutaliteter som retade upp mig likt en piska!
Och nu spelar förföraren den dygdige! Ah! -
VÄNNEN.
Eller så här: det var ni som...
SONHUSTRUN.
Nej, det var ni, ni, ni!
Hon kastar sig på soffan och skriker.
Hjälp mig, då! Jag dör! Jag dör!...
Vännen står orörlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
