Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT DRÖMSPEL 229
FADREN.
Varför skall du såra mig, din make...
MODREN.
Hu, detta livet! När man handlar vackert, så
finns alltid någon för vilken det är fult... gör man
en gott, gör man en annan ont. Hu, detta livet!
Hon putsar ljuset så att det slocknar. Det blir mörkt
på scenen och skärmen dras för.
DOTTERN.
Det är synd om människorna!
OFFICERN.
Du finner det!
DOTTERN.
Ja, livet är svårt, men kärleken besegrar allt!
Kom och se!
De gå mot fonden.
Fonden dras upp; nu synes en ny fond föreställande
en gammal ruskig brandmur. Mitt i muren är en grind som
öppnar till en gång, vilken mynnar ut i en grön ljus plats,
där en kolossal blå stormhatt (Aconitum) synes. Till vänster
vid grinden sitter PORTVAKTERSKAN med en schal över
huvud och axlar virkande på ett stjärntäcke. Till höger är
en affischtavla som affischören rengör; bredvid honom står
en sänkhåv med grönt skaft. Längre bort till höger är en
dörr med lufthål i form av en fyrväppling. Till vänster om
grinden står en smal lind med kolsvart stam och några
ljusgröna löv; därinvid en källarglugg.
DOTTERN
går fram till Portvakterskan.
Är inte stjärntäcket färdigt än ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
