Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det nya landskapsmåleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
136 KULTURHISTORISKA STUDIER
det föreföll, som om naturen skulle danat en trädskola
för karaktäristiska träd. Nu är det emellertid så, att
dessa tallar voro undantag från naturens vanliga;
de voro krymplingar, ty de växte på en av okynniga
pojkar och av fattigt folk starkt trafikerad plats, så
att de redan från ungdomen fått släppa till sina toppar
till metspön och käppar och i äldre år sina åtkomliga
grenar till bränsle. Detta hade gjort deras stilfulla
utseende och kommit dem i egenskap av pittoreska
att hemfalla åt målarnas album. Hade man nu haf!
förstånd att ta ett helt parti av dessa, som de stodo
på roten, och öppnat utsikten mellan stammarna över
stadskonturen, som där uppe alltid lyser fram -
ja, då hade man fått en tavla, som tillika varit sann, ty
man såg motiveringen skymta - civilisationens
våldförande på naturen. Men det var ju detta man ej
gjorde, ty det var trädet för trädets skull man sökte.
Kom så expositionen 1866 med sina solbelysta
talltoppar. Strax tändes tusen solar, vilkas sneda strålar
ögonblickligen kastades på talltoppar. Men varför
dessa evinnerliga tallar? Jo, de voro ej så
symmetriska som granarna, ej så enformiga som
lövträden, de voro med sina nakna grenar och eleganta
linjer så tacksamma för tecknaren, de voro så
pittoreska. Märk: pittoreska för tecknaren. Och så
den röda fina barken på de yngsta grenarna i toppen,
enkom apterade för rött solljus, och de grova gråblå
flarnen på stammen - det »gjorde sig» så bra i en
tavla. Jag såg en gång en ung herre, som klättrade
upp i en tall och bröt ned några grenar, som störde.
Här skulle överjägrnästarens ingripande räddat
naturen åt konsten. Men det var rätt, man målade
verkligen också. Man lade upp på paletten de och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
