Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra franska kolorister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
184 KULTURHISTORISKA STUDIER
träffliga. I Paris söker en resande svensk förgäves
i de offentliga samlingarna ett minne av den en gång
så store landsmannen; i Louvrekatalogen saknas hans
namn, i Luxembourg-katalogen ävenså, och Hotel de
Ville håller ännu på att arbeta sig upp ur askan. Men
G r e u z e lever, ty hans verk ägde livets gåva, och
han studeras icke blott och beundras, utan han är
avhållen som en kär bekantskap och en högt
värderad. Nu anses Roslin som en väldig kolorist,
som kunde frambringa så frappanta saker, men han
är en ganska ytlig sådan efter våra utvecklade
begrepp; han nöjde sig med rena heltoner, enkla
treklanger, banala harmonier, då däremot den djupe
Q r e u z e hade en oändlighet av luftiga tonskalor,
oavsett den viktiga omständigheten att han kunde
inblåsa liv i samma materie som för den andre
förblev död. En egen nyck av slumpen gör att samme
G r e u z e ger uppslaget till nya färgteorier, vilka,
länge glömda, åter upptagas på 1820-talet, sedan den
D a v i d s k a klassiciteten, som nästan rent ut
förkastade färg, avträtt från skådeplatsen, och ger
impulsen till det nya, som utfördes av Paul
Dela-roche och mest kanske Eugene Delacroix,
vilken senare haft ett så gott som direkt inflytande på
vår svenska målarkonst, ty han var den som väckte
vår störste kolorist. Höckert tog priset 1855 i
Paris i bredd med sådana storheter som Robert
Fleury, Rosa Bonheur och Troyon.
Höckert var ingen färgvirtuos allena, ty han ägde även
historiskt förstånd och allmän bildning, så att han
såg längre än till tingens yta och därför stannade han
icke vid att måla för färgens skull, som man
sedermera sett så många göra, om han också genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
