- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 4. Kulturhistoriska studier /
216

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Odéon-teatern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

216 KULTURHISTORISKA STUDIER

lugn, då och då angenämt avbrutet av livliga repliker
och hurtiga rörelser. Överraskningarnas stund var
kommen. Greve Danicheif får veta att Anna är gift.
Han avbryter modern i kortspelet och ber om ett
samtal; hon anhåller att få sluta spelet. Därpå: »Har
du gift bort Anna? Är det sant?» Grevinnan svarar
med den rättfärdiges överlägsna lugn: ja! Nu var
avgrunden lös! Som en panter kryper den
förfördelade greven baklänges mellan emmor och puffar
för att från andra ändan av rummet ta språng; ögonen
låga, ansiktet förvandlas, vadmusklerna spännas,
fram-Ijungar ännu en gång: är det sant? Hon svarar lika
lugnt som förr sitt korta: ja, vilket än mer
förstärker det otäcka i grevens uttryck. Nu börja hans
reprocher. Rösten ryter tills den blott kan viska,
intervallerna bli större, tempot tilltar i ytterlig
hastighet, till slut återstår blott en väsning, innebärande en
sonlig förbannelse, och greven är utom dörren.

Applåd! Icke av claquen blott!

Vi sågo på varandra, och sedan på publiken -
ingen log mer än vi! Var det ryssen i rollen eller
var det fransmannen! Det var fransmannen, ty så
hade vi sett romare spelas på Théåtre Francois
kvällen förut! Nåväl, var det natur? Ja, fransysk natur,
men - det var icke skönt! Eller var det författarens
fel, som icke tillräckligt förmedlat övergången från
det betydelselösa pratet till den gripande
situationen, så att sinnet ej var nog förberett, eller var det
så fördomsbekajat att det icke kunde förneka modern
en viss, stor grad av rätt, då hon handlat med tanken
på sonens bästa! Nog av, en sådan utveckling av
kraft i uttrycket hade vi aldrig sett på scenen, och
vi beslöto efter slutad spektakelkväll antaga, att vad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/kulthist/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free