Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Odéon-teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONST, LITTERATUR 219
Här möter man en fråga, som inom
skådespelarekonsten så länge varit olöst och som vi tro ej kan
lösas annat än på det gordiska sättet. Man har
nämligen undrat - det kanske är ordet - om
skådespelaren skall uppge sin personlighet helt och hållet
och krypa in i sin roll, så att han själv försvinner,
eller om han icke skall göra det! Vi tro helt enkelt
att han icke kan det förra, om han har en utpräglad
individualitet. Den konsten, att försvinna själv, kan
man bäst på sekundteatrarna, där man gör typer, som
man kallar karaktärer; det är ju lättare att göra sig
osynlig, då man är liten. Dahlqvist var ju en mycket
markerad o.ch begåvad personlighet, kunde därför
aldrig bli annat än sig själv - icke annat - och det
var tillräckligt, ty han var visserligen stor; i mindre
partier måste han vara dålig, ty åsnehuden stramade
lejonet.
Och resultatet av vår afton! Våra skådespelare
äro i det hela lika goda som fransmännens, men spela
kanske icke som de! Här spelas kanske för mycket
ibland och för litet understundom; man är liksom rädd
att ta publikens uppmärksamhet i anspråk och går
över ställen som förefalla oväsentliga, man litar för
litet på dess fattningsförmåga och sätter överflödiga
utropstecken; man är något för artig mot dem som
äro tacksamma att de få komma och se, och därför
törs man ej släppa dem ur sikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
