Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spår av svensk folkdramatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONST, LITTERATUR 239
Den avskrevs sommaren 1877 i Veberöd av en
bonddräng, från en sedan 40-talet i orten cirkulerande
handskrift, och är oss benäget delgiven av
genre-målaren Jakob Kulle. Språket, med vilket vi i denna
uppsats ej befatta oss, lär vara oäkta, d. v. s.
uppblandat med herrskapsmål, och återgives här nedan på
uppsvenska för att underlätta läsningen. Stycket är
fullt dramatiskt, mera dramatiskt än något stycke av
Hans Sachs och icke mera rått, tvärtom konstrikare
i anläggningen; kunde väl kallas proverb, då det
är byggt på ett ganska klipskt motiv och vilar på en
spets, den överraskande slutrepliken, vilken kastar
ett ytterst komiskt ljus över det hela. Stycket kallas
Friaren, och borde heta Matfriaren.
Personerna äro: Mannen, Kvinnan,
Dottern M ett a, Talemannen, Friaren. Scenen
växlar fyra gånger.
Att döma av styckets naiva, knipsluga och råa halt
synes detsamma verkligen vara författat av en bonde;
härför talar även språkets fullständiga anslutning till
samtalsspråket. Misstankar skulle dock kunna uppstå,
huruvida icke pjäsen blivit först författad av t. ex.
en lustig informator eller en vandrande student och
sedan vanställd, och huruvida den icke, liksom så
många av våra folkvisor, varit i säck, innan den kom
i påse.1 Någon bonde kunde ju ha varit inne i
staden och sett en komedi, som han sedan berättat på
sitt sätt hemma i orten och som sedan en tacksam
åhörare befordrat till avskrift. Huru än härmed må
förhålla sig, stannar författaren i förbindelse till den,
som därom kan lämna någon upplysning.
1 På Gotland sjungas redan folkvisor på melodier ur Sköna
Helena, som folk varit inne i Visby och avhört!
16. - Strindberg, Kulturhistoriska studier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
