- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 16. Likt och olikt. Del 1 /
24

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likt och olikt - Om det allmänna missnöjet, dess orsaker och botemedel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

24 LIKT OCH OLIKT

att vara så genomskinlig, att den låter blodkärlen
lysa igenom, har huden redan förlorat sin viktigaste
egenskap att skydda. Ädlingen, som skulle vara
typen för arten människa genom det skydd han fått
i kampen för tillvaron, är däremot motsatsen; hans
fysiska egenskaper försämras genom brist på
kroppsarbete, och hans hjärna, som icke behöver arbeta
med omtankar för uppehälle, blir småningom ur
stånd att utföra något svårare tankearbete. Därför
gå de gamla ätterna också ut, oftast med föregående
förfall.

Och kulturmänniskan i allmänhet, vilken får
anstränga sin hjärna för mycket med omtanke för
näringen, vilken eländig varelse är ej den!
Förstörda nerver, hjärnanemi, evig oro, dålig sömn,
fruktan för dålig ekonomi och därmed skadat socialt
anseende; jäktande efter befordran, och den tärande
ängslan att bli förbigången. Och kroppsligen
fördärvad genom att andra göra alla »lägre» sysslor.
Han kan icke bära hem ett paket från boden, icke
bädda sin säng, icke tända i sin kakelugn, och han
skulle svälta ihjäl vid de olagade ingredienserna till
en måltid, av okunnighet om beredningssättet.
Saknande de största njutningar livet ger, luft och ljus,
måste han söka ersättningar i konstlade njutningar.
En evigt tärande oro över att en - låt oss kalla den
dumhet - är begången, måste dövas genom
musikaliskt buller, glasens klang och samkväm.
Kulturmänniskan tyckes jagad av ett ont samvete, som gör
att han jämnt skall ha sällskap, och varav han byggt
den lärosatsen att »människan är ett sällskapligt
djur». Kommer han ut i den stora naturen, blir
han ängslig, och skulle i en djup skog få hallucina-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/likt1/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free