- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 16. Likt och olikt. Del 1 /
53

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likt och olikt - Om det allmänna missnöjet, dess orsaker och botemedel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

LIKT OCH OLIKT 53

När vi nu se tidningarnes nakna ord, under
förutsättning att det är ett sant ord, och därmed
jämföra författarens i romanen eller pjäsen, så må
man erkänna att verkan av det blanka ordet är
större än det förblommerade författarspråkets. Pjäsen
och romanen komma efteråt, när det är för sent,
publiken går av gammal outtröttlig vana till boken
eller teatern för att roa sig, icke för att få
duv-ningar. Finns det något som stöter, så stöter det
alldeles förtvivlat och pjäsen väcker harm, boken
stänges undan. Nu finnas också vissa egenskaper
i själva skönförfatteriet, som göra detsamma mindre
pålitligt såsom förbättrings- eller upplysningsmedel.
Författaren är en offentligt uppträdande person;
publiken följer med hans lärospån, ser honom
gå framåt; tidningarne följa hans verksamhet med
kärlek och mikroskop; han går på en lina Över ett
vattenfall; så länge han går fint, så törs ingen vissla,
man överbjuder tvärtom varandra i applåder för att
visa man har smak, men man kan såpom publik icke
undgå att känna en viss, varför icke säga förnöjelse,
om han ramlade. Kritiken väntar bara på signalen,
och den skall genast kasta sig över den ramlade,
för att sätta knä på bröstet, men sedan åter, ehuru
ogärna, vara färdig att visa sin smak och sin
opartiskhet, om den där lindansaren skulle resa sig och
äntra upp på sin höjd igen. Varför åtar sig
författaren en sådan lindansarroll? Jo, för att få bifall!
Alltså icke för att vara nyttig. Detta att skriva för
bifall medför nu under själva arbetet sina vådor;
författaren sätter sig i positur; ingenting får sägas
enkelt, såsom det säges i vardagslag, utan det skall
ta sig ut; situationen skall vara spännande^ figu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/likt1/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free