- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 16. Likt och olikt. Del 1 /
263

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utifrån - Från Italien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

UTIFRÅN 263

lippo tröstar med, att det bara är de sex första
timmarna, som äro värst. Gångstigen kryper upp
mellan ljung, blommande, välluktande (Erica arborea)
och under tallar (Pinus pinaster), som icke äro
riktiga pinier, till skillnad från den paraplyformiga, som
bär ätliga frukter. Den första halvtimmen går ledigt,
men överrocken börjar trycka, varför Filippo
övertager densamma. Andra halvtimmen höras tydliga
flåsningar, och främlingen anmärker, att det icke är
benen det gäller på, utan bröstet. Villa Pallavicini
ligger nu som en grönskande, blomsterströdd ö under
fötterna. Vegetationen blir knappare; ginst och ulex
sätta snaror för fötterna, och marken är alldeles
brun. Tredje halvtimmen börjar det bulta i
tinningarna, och håret ligger som något vått blår på
kraniet. En cigarr ger en underlig, nyfödd kraft,
vilket bekräftar uppgiften om, att indianerna
ursprungligen begagnade tobaken som stimulus.
Himlen börjar betäckas med moln, och det regnar ute
på Corsica. Villa Pallavicini synes numera som en
liten holme. Underligt tyst är det här uppe, men
jag får snart förklaringen. En morkulla flyger upp
ur ett snår och försvinner. Några minuter efter
smäller ett skott. »Nu är den död», försäkrar
Filippo. Och han talar om den kända saken, att
Italienarna äro alldeles vilda på att skjuta fågel. De
skjuta bofinkar, rödstjärtar, lärkor, ja, till och med
svalor, och äta. Men »varför?» frågade jag, som
icke tillhör föreningen Småfåglarnes vänner, men
ändå icke är deras ovän. »Därför att det icke finns
några stora,» svarade vägvisaren, och därpå kunde
jag icke invända något, helst jag dagligen på hotellet
måste äta kramsfågel. Italienaren är sålunda icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/likt1/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free