Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utifrån - Mitt Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mitt Venedig.
Jag sitter inne hos barberaren på Marcusplatsen
under de nya Procuratiernas galleri. Mellan
fönsterhyllornas eau Botot-flaskor, cosmétiqueburkar,
pomador och en perukstock ser jag Marcuskyrkan.
Genom det halvimmiga fönsterglaset liknar den
långsträckta fasaden, utan torn, stora operan i Paris, en
industriutställningsbyggnad med dess obligata
flaggstänger; ett romerskt, gotiskt, orientaliskt potpourri
av seralj och rådhus, term och kyrka, men mycket litet
kyrka. Världslig och glad, nästan munter, har den
vänt ut och in på sig, så att altarnischen kommit
ovanpå portalen, och den visar sina målningar ut åt
torgbesökaren. Neros fyrspann, lejon och påfåglar,
Josefs drömmar och yttersta domen vittna om
pendylsmaken hos en aristokrati av skeppsklarerare,
kofferdikaptener och varuexportörer.
Färgimpressionen mellan pomadburkarne blir
vaxgult, köttrött, bokryggsguld och kortlek.
Nu är jag intvålad och måste hålla huvudet bakut
på stolputan; men mellan barberarens finger och
rakkniven ser jag de gamla Procuratierna. Om jag inte
visste huru gamla de äro, skulle jag tro att de stodo
på rue de Rivoli. Ett hus utan väggar, bara fönster
vid fönster som gjorda efter en chablon; en enformig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
