Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnofrågan - Kvinnosaken enligt Evolutionsteorien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
138 LIKT OCH OLIKT
Att göra könen lika är för det första en
orimlighet, emedan man ej kan ge mannen livmoder med
äggstockar; det är för det andra i själva strävan dit
något emot evolutionen, som går till det heterogena
från det homogena. Hos cellen eller amöben äro
könen lika, och först hos crustaceer av lägre ordning
skiljas könen något, för att ännu hos sniglarne dröja
vid hermafroditism. Där är likheten fullständig!
Sedan är skillnaden färdig. Om nu barnen ärva fadrens
intellektuella och modrens kroppsliga egenskaper,
skulle artens bestånd fordra en rationell uppfostran
av kvinnans fysik och icke av hennes intelligens,
såsom nu sker, där ett nervöst släkte utan kraft att
lida, alstras av romantikens intelligens-sjuka kvinnor.
När man i våra dagar hör darwinister beklaga
flickans öde, som ej får välja man själv, utan måste
ta den som erbjuder sig, så förvånas man. Är det
icke i artens intresse, att mannen, den högre
begåvade, gör urvalet, och är det icke sund instinkt
hos flickan, att hon verkligen tar den, som lovar
bäst försörja hennes avkomma, som hon ej kan
försörja själv. Hennes hjärta, som kommer emellan,
tröstar sig snart, och hjärtat är endast ett blodkärl,
som man ej får tänka eller överlägga med, och
känslorna äro endast rudiment av tankar, impulser
såsom djurens, vilka icke ha tillräckligt stor hjärna att
behärska de första, oftast falska infallen hos
ryggmärg och ganglier.
Flickan, som tar den fattige artisten, har
förlorat raskänslan och hänger sig åt små egennyttiga
beräkningar på personligt nöje, som sedan följes av
sorg över att se svältande barn; och dottern, som i
dramens femte akt blir offrad åt den rike borgaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
