Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estetiskt - Björnstjerne Björnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
236 LIKT OCH OLIKT
turens återuppståndelse. Vi ha gett avsked åt det
sköna, som en förfalskning, välan, låt oss återgå till
det samma, men i hela dess nakenhet, utan
omskrivningar och utan fraser. Vad angår oss, som kalla
oss sanningens förkunnare, litet ära som poeter, som
romanförfattare, dramaturger? Tidningen, det är
buntmakaren, hos vilken vi alla träffas, både vargar
och rävar, där vi få se, att vi alla ha samma slags
skinn, fast icke samma färg.
- Edra åsikter gå för långt, kära Strindberg,
invände han, men ni är allt på rätt spår. Den
skriftställare, som vill vara utilist, finner sig vara försatt
i nödvändigheten att dela sig. Skalden plus
tidningsskrivaren, det är framtidens författare.
Det är också nutidens, ty den norske skalden
har uppfyllt denna dubbla mission. Född 1832,
debuterade Björnson på den poetiska banan med en
upptäckt: bonden, ägaren till jorden, urinvånaren,
som stannat i det samhällstillstånd, som är naturen
närmast, han, som ger städerna deras invånare och
ger nytt blod åt det anemiska, överförfinade
samhället, när en blodöverföring är nödvändig. Detta
var hans Amerika och upptäckten hade oberäkneliga
följder. Den skandinaviske bonden, uppväckt av den
obligatoriska folkundervisningen, av en hederlig och
frisinnad press och av litteraturen, som gjorts i sann
mening populär av Björnstjerne Björnson, är vorden
till en politisk makt. Man kan nu om honom säga
vad Elisée Réclus säger om den franske bonden*:
»Man har utan paradoxmakeri kunnat försvara
det påståendet, att bonden för närvarande är
Frankrikes herre. Detta är sant till en viss grad, åtmin-
* E. Réclus, Géographie - France, sid. 853.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
