Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte akten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
haver sig försyndat! Sen I ej hur gravarna öppna
sina käftar efter rov -
GERT
tar Olof i armen, viskar honom till och för honom med.
Panik.
ABBEDISSAN.
Giv oss åter vårt skrin att vi må lämna denna
förödelsens boning!
MÅRTEN.
Hellre må helgonets ben vila i denna heliga jord
än utsättas för kättares skändliga händer!
OLOF.
I frukten pesten, I fege! Var er tro på heliga
ben ej starkare än så!
Gert viskar till Olof igen. Processionen har skingrat sig
så att blott en del stannat inne på scenen.
OLOF till Mårten.
Du kan vara nöjd nu, hycklare! Gå och säg
honom, som du tjänar, att man håller på att begrava
ett silverskrin, och han skall riva det ur mullen med
sina naglar; säg honom att månen, som annars är
av silver, har förvandlat sig till guld blott för att din
herre en gång skall lyfta sitt öga mot himlen; säg
honom att du med dina hädiska upptåg lyckats reta
en ärlig mans förtrytelse -
Mårten och processionen ha gått.
GERT.
Nog, Olof!
Till de Sammansvurne utom Olof och Lars.
Lämna oss!
De viska sinsemellan och gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
