Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OLOF.
När såg du mig taga
ett steg, jag ej visste min Herre behaga?
LARS.
Och ändå, Olof, ej samma stråt
vi nå’nsin följt, fast vi följas åt!
OLOF.
Du böjer, jag bryter; jag slår och du lisar...
Men tyst med frågor! När en gång vid målet
vi stanna båda, då slutet oss visar
vad längst höll provet, om vaxet eller stålet,
om högsta viljan kan vilja ett,
men göra sin vilja på flera sätt!
LARS.
Nu glömma vi aldrig den stunden, broder!
Gå fram på din bana och bryt och slå,
så långt det räcker - men skona din moder!
OLOF.
Vem bjuder stormen hur långt den skall gå?
Nu blåser det upp; förbannad den ro,
som höll mig så länge! Nu är jag vaken!
Välkommen, ofrid, kom, tag ditt bo
här under de gamla, de gistna taken!
Ja, darren, I murar, I unkna valv,
där nattfåglar byggt och där svampar frodas!
O hörden I blott när jorden skalv,
ej skulle då edra stenar blodas
av krossade hjärtan för den som felat.
Men nu skall sten ej låtas på sten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
