Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han sprang sin kos, den förvetne kanaljen!
Den springer ej långt, som skall i galgen!
KRISTINA.
Vad är det, min Olof?
OLOF.
Är du rädd, min duva?
Ställer från sig svärdet.
KRISTINA.
Vad är å färde? Vad vållar din vrede?
OLOF.
Det var en skeppare, ett hår av den lede,
som var stämd till rätta för smuggleri;
nu var han drucken och hotade med darten.
KRISTINA.
Min stackars Olof! Men nu är du väl fri?
OLOF.
Ej ännu, min vän; här är mycket i farten.
Förgäves jag väntat på konungens bud
från riksda’n där borta, där nu, vill Gud,
vårt, allas öde skall vara dikterat -
ditt öde också, min lilla vän!
Vårt band är ju ännu ej konfirmerat,
men min du är, om ock själva den - -
Var ej rädd, mitt barn, än blir väl dag;
en kyss på munnen - och så nya tag!
Han kastar av sig prästrocken och sätter sig vid
skrivbordet.
KRISTINA.
Aldrig kan du få vara i ro!
OLOF.
Jag är väl i ro, när jag är i vårt bo!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
