Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VKRSUPPLAGAN 253
att trogen kärlek sig närde av smek
och kunde endast i yran finna
den himmel, den sökte här nere på jorden!
Vad vill du mig? Du vet, att den makt,
som ungdom och fägring hos dig har lagt,
kan slå mig ned! Om jag toge dig på orden,
du hatade mig, ty du hatar min plikt!
Du vill mig ha som en Simson på knä,
när först du honom om trohet tiggt,
du tar hans styrka, att sedan få se,
det han ej var större än du, än I alla!
Det är din hämnd, du svaga Delila,
och många fler än för svärd och bila
för dina blickar har du sett falla!
KRISTINA.
Jag var ett barn intill denna minut!
Nu rev du slöjan, nu är det slut
med barnadrömmar! - Det var blott jag,
som skulle dig älska natt och dag,
men du mig endast när göromål
ej togo din tid. Jag skulle dela
din kärlek med den jag ej tål,
den jag ej känner, som du kallar ditt mål,
ditt verk, detta spöke! Och jag skall stjäla
var gunst du mig visar. Men du, du fördömer
den kärlek dig bjuds, ja du rädes
för denna låga som för den Ledes
förtärande eld; men dock du glömmer,
att själv du den tänt! Ve mig då, arma;
är kärlek ett ont, ett avgrundens barn,
vi har du mig lockat i hennes garn,
och vill dig ej se’n över mig förbarma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
